Medan andra sköter sina vingårdar, besöker Hubert Soreau sin Clos. Skillnaden är betydande.

Det är en avlägsen plats, och det känns bra. Han är en lugn man som agerar medvetet. Som en god observatör bedömer han formen på varje enskild vinranka i vingården. I sin Clos l'Abbé känner han dem alla och behandlar dem som individer. Hans vingård är inte en vingård, utan en trädgård, och de omgivande murarna bevarar hans historia, som började med munkarna som för många århundraden sedan tillverkade sitt eget vin.

Med tålamod och flit har Hubert Soreau gett nytt liv åt det förflutna. Medan ekfat framställer stilla vin, bildas bubblorna under flaskjäsningen under korken. Hos honom finns inga tomma slogans eller idéer, han arbetar precist och noggrant på traditionellt sätt. Hemligheten om hur vin blir champagne sker i källarens tysta skugga. Här har Hubert gjort tiden till sin allierade, så att hans viner kan utvecklas fullt ut.

I glaset talar vinet för Hubert. Tre ord, en blick och sedan ... ett fylligt vin, välstrukturerat, kraftfullt och subtilt, med en viss finess. Precis som bubblorna som stiger genom vinet för att blomma på dess yta, är bubblorna i en Clos en viskning, en hemlig glädjebön.

När det gäller Hubert Soreau kan jag bekräfta att han tillverkar sin champagne Clos l’Abbé lika noggrant som en guldsmed. Hans Chardonnay-druvor växer på tre små parceler av den historiska Clos l’Abbé nära Épernay (tidigare de äldsta inhägnade eller murade vingårdarna i Champagne, som gamla dokument visar att vinrankor odlades där redan på 800-talet). Personligen älskar jag Chardonnay. Den överraskar mig alltid med oväntade smaktoner och aromer. Den kan vara subtil och återhållsam, tjockflytande och trög, kraftfull eller ömtålig, ha smaker av smör, citron, blommor och vanilj, vara mineralisk eller saftig ... Kanske borde jag skriva i plural och säga att jag gillar ”Chardonnays”. Naturligtvis finns det också helt tråkiga Chardonnay-viner på marknaden, för det är inte en MAGISK druvsort som automatiskt ger fantastiska viner. Man måste behandla den med viss respekt för att den ska ge oss ett vin som hedrar sitt namn.

I Huberts vingårdar och källare är detta faktiskt fallet: beskärning i ”Chablis-stil”, inga herbicider, handplockade druvor, pressning av hela klasar i en vertikal press, jäsning i ekfat, flaskjäsning (prise de mousse) på traditionellt sätt med naturkork ... Och minst tre års flasklagring innan Hubert överväger att ta ut vinerna från källaren.